Skall läsas av alla deltagarna! OBS! viktig info, kom ihåg det här!
ALLA vapen kommer att kontrolleras innan lajvet. Detta görs vid incheckning. Om vi som arrangörer upptäcker att ett icke kontrollerat vapen används under lajvet kommer detta att konfiskeras och användaren kan bli av med rätt att bära vapen på trollpacks lajv igen. Det är alltså erat ansvar som vapenbärande roller att se till att era vapen har kontrollerats innan lajvet startar.
Generellt sett gäller, blir du huggen, eller skjuten på, så blir du "satt ur stridbart skick" d.v.s. du ramlar ihop på backen och kan inte göra mycket mer. Spela på skadan, d.v.s. blir du huggen i armen, håll dig för den och skrik! Det gör troligen väldans ont att få en yxa eller ett svärd i armen! Veteraner kan fortsätta strida tillfälligt trots otrolig smärta. Detta kan inte otränade göra.
Om du blir skadad, måste du få hjälp av någon! Om du inte fått hjälp inom en halvtimme så svimmar du av blodförlust. Får du en dödlig skada dör du efter samma tid om inte hjälp nått fram. För att inte dö/svimma av blodförlust räcker om någon lägger om såret med ett omslag. Det behövs alltså ingen helare för det. Helare/magikers inom roll läkekonst är att snabba på helandet, inte att vara den enda som kan lägga om ett sår.
Du kan bli knockad genom att någon slår dig mjukt i axeln med baksidan av
ett vapen och viskar "knock" när detta händer har du tre möjligheter,
* Ramla håll dig för huvudet och skrik av smärta.
* Ramla ihop och svimma av, i detta läge tappar du minnet för vad som hänt de
senaste 15 minuterna innan slaget. Du kommer alltså INTE ihåg vem som slog ner dig.
Du är avsvimmad i ca 10 minuter.
* Du dör!
När händer vad? Fundera själv vad du tycker är troligt, om den lille drängen försöker knocka dig med baksidan av en kniv, dör du troligen inte, men om ett troll nockar dig med en trädgren är nog chansen för det rätt överhängande. Använd förnuftet!
Om du dör av någon anledning, så ska du höra av dig diskret till någon av arrangörerna så löser de ditt öde på det sätt som ni tillsammans kommer överens om. En person som återvänder i en ny roll bär alltid ett rött, brett band runt ena armen för att symbolisera detta, en person som har nya kläder men saknar band är alltså bara en roll som bytt om (alternativt klätt ut sig).
Handgemäng –
Det är inte alla som har vapen när de slåss, man kan slåss utan att använda dessa på lajv.
Viktiga regler är då –
- Inga slag, sparkar, armbågar, skallningar, bett, kast, strypningar osv.
- Man kan inte göra ”allvarliga” eller ”dödliga” skador.
- Man kan endast* få motståndaren att ge sig.
- Fäll inte motståndaren till marken om du inte är ABSOLUT säker på att du kan dämpa dennes fall och göra detta oskadligt för denne.
- Stående eller liggande brottning och greppning.
Vid handgemäng finns det två begränsningar på styrka. Den första är förnuft. Använd det! Tänk dig hur mycket du själv klarar av, använd sedan ungefär 50% av detta mot motståndaren såvida inte detta är en person du känner väl och ni har innan lajvet gjort upp om att ni i händelse av handgemäng får ta i allt vad ni har.
Den andra är Röd och Grön. Om en person under handgemäng får så ont av något att det är av största vikt att motståndaren genast släpper, ropar denna RÖD! Vid ropet RÖD går man genast offlajv lite snabbt för att försäkra sig om hur skadetillståndet är med den som ropade. Detta används alltså bara då man på allvar tror att det föreligger risk för allvarlig fysisk skada.
Om man känner att motståndaren håller på att få in ett bra grepp som kan ta ont, kan man säga GRÖNT, detta innebär att motståndaren behåller greppet som det är nu utan att förvärra det, samt att den som utropat grönt har vikt sig för motståndaren och att man frivilligt följer dennes instruktioner utan att göra motstånd igen. Detta kan enkelt rollspelas och man kan ropa ”Jag ger mig” istället för GRÖNT i de allra flesta fall. Grönt används alltså bara när man tror att man kan bli skadad om greppet/brottningen förvärras. Vid Grönt och Rött går man automagiskt offlajv för att kolla skadeläget på personen ifråga. Vid Grönt en snabb diskret fråga, vid Rött en fyskontroll och kanske uppsökande av någon lägeransvarig som har utbildning i första hjälpen eller mer.
Under handgemäng kan man alltså rollspela ut hat, bråk, allt möjligt och ropa åt varandra. Skriker man ”Aj, det gör ont” är det bara för att man spelar och man kanske ger sig, kanske inte. Ropar någon ”GRÖNT” är det för att man banne mig inte FÅR ta i mer då det föreligger skaderisk. Strypningar och kvävningar där man täcker munnen får INTE förekomma då man inte kan ropa ut RÖTT eller GRÖNT i ett sådant läge.
Träffytor, Hugg och Styrka
Tillåtna träffytor på kroppen är överallt utom Huvud och Skrev (platsen för en persons kön). Träffar som tar på bålen (d.v.s. Bröst, mage och rygg) är dödliga skador, träffar som tar på armar och ben (d.v.s. övriga kroppen) är allvarliga skador. För att det skall bli en träff över huvud taget skall hugget/slaget vara en ren, tydlig träff. Den bör dock inte vara överdrivet hård, så länge den är klar och tydlig. Alla tillfällen då vapnet tar vid motståndaren men inte är en ren träff blir det skråmor. En person med rustning får inga skråmor, då vapnen bara glider av. En person utan rustning får räkna skråmor som små skärsår och blåmärken. De gör ont, men man kan fortsätta strida/springa. Kom ihåg att spela på smärtan även vid skråmor.
Det kommer under inga som helst omständigheter att vara tillåtet att sticka med någon form av vapen utom dolkar (som saknar stomme).
Skador och smärta -
Vem som helst som tar en träff i bålen och erhåller en dödlig skada, går ner för räkning. En person som inte är en veteran går ner även efter en allvarlig skada, detta på grund av den ohyggliga smärtan.
En veteran kan fortsätta efter en allvarlig skada, dock inte helt obehindrat, alltså inte bruka den arm eller det ben som tagit emot skadan. Kommer ytterligare en allvarlig skada har även den tränade krigaren för ont för att fortsätta strida. Det finns de som kan ta emot mer skada än så innan smärtan tar överhanden, men dessa är i regel onaturliga varelser och/eller hjältar.
I klartext – När det gäller skador och smärta finns det två nivåer av personer.
Den ena är ”grisodlaren” – Grisodlaren är en person med eller utan vapenträning, men som inte varit med om strider i någon större utsträckning. Man har alltså inte upplevt s smärta regelbundet, och detta påverkar ens förmåga att strida vid skada. Vid första träffen (som inte dämpas av rustning) blir smärtan för hög för att fortsätta strida. Karaktären svimmar och/eller faller ihop. Kroppsdelen som träffades är näst intill obrukbar.
Den andra som finns är en "tränad grisodlare". En tränad grisodlare har utbildning, men inte stridserfarenhet som är så stor eller livserfarenhet som är så stor att den kan betraktas som en veteran.
Den tredje är ”Veteranen” – Veteranen är en person med stor erfarenhet från strider och dödliga situationer. Ärren på Veteranens kropp är lika många som Grisodlarens år i livet, och att Veteranen fortfarande är i livet är ett bevis på dennes förmåga att strida och kapacitet att fortsätta trots smärtan. Veteranen klarar av att fortsätta efter en allvarlig skada, trots smärtan. Dock är kroppsdelen som träffades näst intill obrukbar.
Den fjärde är hjälten. En hjälte känner man igen då man ser den. En hjälte är en som bär en sårad kamrat uppför ett berg, eller offrar liv, lem & heder för dem han eller hon älskar. Det finns inte många sanna hjältar. En hjälte tål oerhört mycket mera stryk än alla andra, innan den dör.
Närstridsvapen –
För närstridsvapen gäller att ALLA vapen skall vara kontrollerade med Arrangör vid incheckning. Ni som är i gruppen har ansvaret att se till att alla i gruppen får vapnen kontrollerade så inga misstag och missförstånd uppstår. Vapen som godkänns är vapen som skall simulera hugg och/eller kross-skada, inga stickvapen eller kastvapen är godkända. (T.ex. Slunga, Spjut, Hillebard, Kastkniv). Kedjevapen kan godkännas, men bara om kedjan är av ”boffergodkänt material” och vapnet i sig är helt säkert.
Närstridsvapen byggs på följande grunder –
- Kärnan skall vara en glasfiberstav eller liknande ickeporöst material. Materialet bör vara lätt böjligt för att ”flexa” lite vid slag, detta minskar risken för skada på både vapnet och den attackerade avsevärt. Kärnan bör vara mellan 8-12 mm i diameter.
- ”Massan”, dvs. det som omger kärnan och skapar formen av det önskade vapnet, skall vara av liggunderlag eller liknande mjukt material som återformas efter tryck. (Typ Celoen, gjuten skumplast).
- ”Massan” skall vara målad med latexblandad färg som ger ett realistiskt intryck och samtidigt döljer materialet ”massan” består av.
- Kärnan skall sluta mellan 3-6 cm från spetsen på svärdet. Längre avstånd medför att spetsen har lätt att gå av, och kortare medför säkerhetsrisker. Toppen på kärnan skall vara ”säkrad” med läder, gummi eller liknande som gör att den inte kan tränga igenom ”massan” och orsaka stickskada om ett stick i ett olyckligt fall skulle hända.
- Greppet på vapnen skall vara runt kärnan, men kärnan skall sluta ca 2-4 cm innan ”massan” gör det. Detta utgör den så kallade ”knocken”, delen av vapnet man får använda för att knocka någon annan med. Även denna del av kärnan skall vara ”säkrad” mot att kärnan sticker igenom ”massan”.
- Parerstång på svärd får inte ha någon kärna, då denna då skulle fungera stickande vid hugg med vapnet.
- Vill man ha lite mer tyngd i vapnet FÅR man linda ett par lager av stål/mässing/koppar/bly-tråd runt kärnan just vid greppet på vapnet. Detta får dock inte göras på någon annan plats på kärnan. Kärnan lindas med fördel med läderband eller tygband. (Beror på vilket visuellt intryck man vill göra).
Bågar
En pil från en båge slår igenom ringbrynja och läder utan att tappa direkt
kraft. Pilar kan även slå genom plåt, men bara ca. varannan pil får kraft nog att tränga igenom (Plåt skyddar mot första träffen med pilbåge, men andra går igenom.) Generellt sett gäller att bågarna måste vara på 25 pund eller lättare och ha godkända pilar. Man får inte ta pilar från en annan båge än de som var avsedda för den! (Pilarnas längd kan öka kraften i bågen avsevärt! Kontrollera även pilarnas hållbarhet emellanåt under lajvet.) Var noga när du skjuter! Akta dig för att skjuta folk i huvudet eller i skrevet! Det är hiskeligt obehagligt! Om du skjuter på nära håll, t.ex. rakt in i en sköldmur, dra då inte bågen fullt! Risken att personerna får pilen i huvudet är överhängande! Det är inte heller tillåtet att ducka/undvika en pil från en pilbåge medvetet trots att dessa inte uppnår någon högre hastighet, för att simulera den fart som finns i den båge man vill symbolisera. Kontrollera dina skott, annars blir du av med rätten att bära vapen på framtida lajv i Trollpackets regi!
Pilar –
En pilspets skall vara minst 4.5cm bred längst fram och vara rejält mjuk för stötar framifrån.
Pilen skall även vara säkrad så att man inte kan vicka spetsen i sidled, då alla skott inte träffar rakt framifrån och en icke säkrad pil kan orsaka stommen att tränga igenom och skada personen ni skjuter på. Kontrollera pilarna efter varje gång ni använder dem, de kan skadas varje gång ni har skjutit med dem.
En pil som har ett blått band knutet runt skaftet innebär att den som blir träffad är knockad. Alltså ingen direkt skada, utan den träffade svimmar bara.
Sköldar
Lajvet tillåter sköldar, dessa får dock inte användas som vapen. Man får endast blockera hugg och pilar med dem. Inte slå, inte knuffa och inte fälla. Sköldar får inte ha vassa/hårda kanter, antingen skall kanten på skölden vara vadderad med rörisolering (som bildar en ”bulle” runt hela kanten på skölden) eller så täcks hela skölden i liggunderlag som sticker ut 3-8cm på alla sidor (detta kräver att du har hela eller en del av baksidan av skölden täckt av liggunderlag) Vill du bara ha en del av baksidan täckt, skall detta vara den yttre delen. Detta för att få den del som sticker ut dubbel och förankrad på både bak och framsidan av skölden.
För sköldar med större diameter än 40cm krävs att armen är dubbelt förankrad på baksidan av skölden då man håller i den för att stabilisera.
En hjältes sista handling
Du har tagit emot ett dödligt hugg och kommer strax att dö, om du inte får hjälp av kunnigt folk. Du ser fienden stå där och flina mot er medan du staplar framåt med händerna mot bröstet och svärdet håller på att glida ur din blodiga hand. Med sjunkande hjärta vet du att du var det sista som stod mellan fienden och dina barn. En röd hinna lägger sig över dina ögon och du gör ett sista, desperat hugg just som fienden trott att du var borta. Det hugger till i bröstet och du vet att du inte kommer att leva till hjälp anländer, men innan du försvinner in i dödens kalla grepp hör du ’Far… Far… han är borta nu. Res på dig far.’ som om det vore någon som viskade det på avstånd. När du känner en kall barnahand på din kind glider du bort i glömskan med ett leende på läpparna.
När du mottagit en dödlig skada kan du, genom att offra chansen att överleva, göra en sista desperat attack eller handling för att vråla ut ditt trots eller skydda dina nära och kära. Det kan vara allt från exemplet ovan till att du vet att du skall dö och vill ta så många som möjligt med dig in i döden. Kom ihåg att rollspela smärtan, ilskan och den röda glöden.
En hjältes sista ord
Ingvar, page åt Baron Tvärvinge, klev tyst in i sin herres gemak på morgonkvisten. Han kände en unken doft och gick genast för att dra isär gardinerna och släppa in lite luft och sedan väcka baronen. När morgonljuset föll på den stora himmelsängen men Baronen inte rörde på sig valde Ingvar att dra täcket åt sidan för att väcka honom.
När den unge pagen lyfte på täcket kände han en tydlig doft av järn och fick sedan se baronen ligga där med en dolk begravd till hjaltet i sin sida. Ingvar sträckte sig fram, skräckslagen, för att stänga ögonlocken för att dölja de uppspärrade ögonen. När han böjde sig över sin döde herre sköt en arm plötsligt upp från sängen och en stark hand greppade hans ärm och drog honom nära. ’Det var min bror… Renal… se till att han inte når…’ Baronen hostade en gång och blod trängde ut mellan läpparna. ’… kungen’ med en sista suck släppte baronen greppet om Ingvars ärm och lämnade detta jordelivet, med en hemlighet som det sista som lämnade hans läppar.
Om eran karaktär inte fått halsen avskuren, men ändå vet att den skall dö, hinner ni alltid viska ett par sista ord till den som finner er, om detta sker inom en viss tid; 30 minuter efter dådet. Så länge detta hjälper rollspelandet framåt får ni leva nog länge för att viska något om eran mördare, be någon vän ta hand om era barn nu när ni försvinner eller kanske förbanna någon tills tidernas ände. Kom ihåg att rollspela smärtan och förtvivlan.
Rollspela
Om du är slagen till marken och en helare eller motsvarande kommer för att kontrollera dig, förklara då diskret (när de böjer sig ner för att lyssna på din andning kan du viska var) var du har skadan eller spela ut helt om det går! Ett hugg i benet är lätt att visa genom att hålla sig för den delen där man är skadad
och skrika och rulla runt! Gör din skada till en upplevelse för de stackare som ska hela dig! Se det inte som bara en trist offhändelse.
Om du är avsvimmad eller död, d.v.s. saknar kommunikationsmöjligheter, kan någon kolla pulsen på dig. Detta gör de genom att hålla lätt om din handled. Lever du, knyt handen ett par gånger. Är du död gör du givetvis inte detta. Enkelt sätt att kolla om någon lever eller är död.
Du som spelar en roll som har stor sannolikhet att bli utsatt för våld ska ha med dig några "blodiga bandage" för att kunna linda om dig själv. Helarna har också såna bandage men det är bra om man har sina egna om det blir många stridigheter!
Hur man undersöker någon som är skadad
Om personen är vid medvetande spelar denna/denne på skadan, är personen medvetslös följer man en procedur som är följande. Man tar en av den medvetslöses handleder i sin hand och säger "jag kollar pulsen". Lever den medvetslöse så knyter han/hon handen, är personen död är svaret givet. Om man har konstaterat att personen lever så böjer man sig med örat mot dennes mun för att "kolla andningen", då kan den skadade passa på att viska var han är skadad och "hur mkt blod han/hon förlorat" (d.v.s. var han har det blodiga bandaget som skall bindas runt såret).
Rustningar -
Rustningar gör att du kan tåla lite mer stryk än vanligt. En läderrustning eller ringbrynja skyddar dig från allvarliga skador på den kroppsdel du bär detta. Detta innebär inte att du kan strunta i smärtan. Rustning tar inte bort smärtan, den fördelar smärtan, och du SKA spela på den. Plåtrustning är i princip omöjligt att slå igenom, och hugg mot plåt med normala vapen gör ingen skada. Detta innebär att mot plåtrustning får man använda annan taktik än just banka på. Detta är givetvis önskvärt även mot personer utan plåtrustning.
Ringbrynja och Läderrustning klarar att på en kroppsdel stoppa ett hugg från att allvarligt, men inte två. Detta innebär alltså att om man har ringbrynja på en arm och får ett hugg där så får man endast ont första hugget, andra hugget på samma arm (oavsett om det är på samma ställe på armen eller inte) får man så ont att den blir obrukbar. Samma gäller för ben och bål.
Plåtrustning fördelar kraften så bra att man inte kan hugga igenom den på vanligt sätt. Det gör dock lite ont men inte lika mycket som med de andra rustningstyperna. Satsa på att hugga mot delar av kroppen som saknar plåt för att göra skada med hugg. Även personer med helrustningar i plåt har svagheter, utnyttja dem.
Spela på skadan resten av lajvet för trovärdighetens skull! Behåll blodiga bandage osv.
Generell rustningslista –
Rustning ger skydd där den täcker, ingen annanstans.
Tunt läder eller skinn (mindre än 3 mm tjockt) - Skyddar mot skråmor. (Skyddar inte mot pilar)
Härdat läder (mer än 3 mm tjockt) - Gör att den kroppsdelen kan ta emot ytterligare ett hugg innan den blir obrukbar. (Skyddar inte mot pilar)
Ringbrynja - Gör att den kroppsdelen kan ta emot ytterligare ett hugg innan den blir obrukbar. (Skyddar inte mot pilar)
Plåt (minst 1 mm) - Kan inte bli hugget, dock skjutet igenom. En pil kan stoppas av plåt i den kroppsdelen, men träffar en till går den igenom. Träffar gör fortfarande ont!
Ringbrynja och Läder kan kombineras, och då kan den kroppsdelen ta emot två ytterligare hugg innan den blir obrukbar. Lägg ihop bonusarna. (Läder minst 3mm tjock, skyddar inte mot pilar)
Hjälm
En person som bär hjälm är immun mot att vid knock bli dödad eller avsvimmad. Dock får man ont i huvudet och blir inte glad.
Hjälmar på detta lajvet skyddar så att de drar ner smärtan och skadeverkan på motståndarens slag.
Ringbrynjehuva (med vaddering under) – Minskar helningstiden för skador med 3 timmar.
Halvhjälm (Täcker huvudet men inte nacke och ansikte. Minst 1mm plåt eller härdat läder) – Minskar helningstiden för skador med 3h.
Helhjälm (Täcker hela huvudet med nacke och ansikte inräknat. Minst 1mm plåt eller Härdat läder) – Minskar helningstiden för skador med 5 timmar.
En gambeçon under en ringbrynja gör att skadeverkan på ett hugg minskar. Saknar du gambeçon eller annan vaddering (vanlig yllekjortel räknas ej) under ringbrynjan är helningstiden 12 immar (som om man skulle sakna rustning. Har du ringbrynja med vaddering eller en läderrustning blir läketiden 10 timmar då rustningen dämpar kraften i hugget även om det skadar.
Laga rustningar
(Viktigt att ev. smeder och dylikt läser, men även alla rustningsbärande roller)
Rustningar som har skadats går att laga, antingen lappar man läderrustningen, fyller i hålen i ringbrynjan eller bankar ut bucklorna i plåtrustningen. Varje rustning tål ett visst antal träffar, som ni ser här ovan samt nedan. För en person som inte är tränad i rustningslagandets konst tar varje träff som rustningen tagit emot två timmar att laga. Så har du tagit ett hugg i varje arm tar detta fyra timmar att laga. För att få rustningen fullt funktionell igen måste du alltså laga den under denna tid. (Man behöver inte sitta och aktivt ”laga” den i två timmar per träff utan det räcker om man lagt undan den i lägret, det är dock bra rollspelande om man faktiskt låtsas laga den). För en person som kan rustningslagandets konst tar detta en timma per träff. För plåt blir det två timmar oavsett om man har blivit bankad på med närstridsvapen eller om man fått en pil genom den.