Från år +608 till år +807:

Det finns inte längre något att kriga om.

Under de tvåhundra år som följer Sigrams invasion av fastlandet råder fred i den delen av världen. Men det är en fred till namnet endast. En fred mellan ohotade segrare och de som förlorat allt. Maktpositionerna i det som en gång var Elaria har förändrats i grunden, och det brutala kriget som ändade alla krig har rest barriärer mellan de kvarvarande mörkeralviska folken, så att få eller inga diplomatiska kontakter tas under lång tid framöver. De följande tvåhundra åren beskrivs bäst utifrån vart och ett av folken, då nästan alla händelser är interna.

Sigram:

Under denna tid befäster Sigram sina positioner och etablerar sig väl på sina nya väldiga landområden. Ruinerna av gamla människostäder ersätts av magnifika mörkeralviska metropoler, och allt vad infrastuktur, administration och näringsliv heter flyttar med in det nya Sigram-land. Invasionsarmén avvecklas gradvis och återgår till sin normala storlek, så att segerrika krigare kan njuta frukterna av sitt slit genom att plöja ny jord. En fredligare atmosfär lägger sig över det Sigramska fastlandet, och under det nya Kultur- och Nöjesministeriets insyn blommar kultur upp i form av mode, teater och gladiatorspel. Draktron är var Sigrams vardag, men det är ont om fiendeblod att offra. Arael Sigram öppnar en ny Magikerakademi i det nya Skyros, en akademi helt i det Sigramska folkets tjänst. Härskare Mhoram är kvar på Kyparissia, men utser en Ståthållare för fastlandet, Seldo Sigram, som styr i hans ställe. Staden Javala, ännu en f.d. människostad, omvandlas till “Dhimmi-zon”, vilket innebär att individer av icke-Sigramsk härkomst har rätt att bosätta sig där och bedriva näringsverksamhet, under förutsättning att de registrerar sig som Dhimmi och följer strikta Sigramska lagar. Staden befolkas av Cuvi, Lumnahiner från Talanta, Gråstrandare, en och annan Sandhavsalv samt diverse halvblod av olika sort, och blir snart ett viktigt handelscentrum.

Människorna:

De överlevande lämnar Drakmunkarnas kloster för att försöka överleva själva i de norra utmarkerna av sitt sönderslagna rike. De flesta är barn och äldre, då större delen av mittengenerationen dött i kriget. Generationsgapet bidrar till att den uppväxande generationen glömmer sitt arv, både kulturellt och teknologiskt. De splittras i små grupper som överlever som jägare och samlare, och deras kultur omformas snabbt till detta nya liv. Via muntlig berättartradition bevarar de små skärvor av sin ursprungliga historia, där Alrik och Solrind är två framstående gestalter, men där även fantastiska legender om forna människostäder besökta av gudalika magiska varelser förekommer. Deras religion förändras till en blandning av Draktro, Gudinnedyrkan och tro på naturandar. Schamanliknande religiösa ledare blir viktiga traditionsbärare för familjerna och stammarna. Efter en tid är människorna inte längre så få att de helt undgår upptäckt av Sigram. Deras område avgränsas och utnämns till “reservat”, och de tillåts inte lämna det. Med några decenniers mellanrum genomför Sigram folkräkning, och ibland leder detta till att ett antal hundra människor plockas ut ur reservatet för att aldrig återkomma. De som blir kvar berättar för sina barn om “året då monstren kom”. Vid denna periods slut har människorna inte lyckats bli fler än c:a tio tusen. De lider hungersnöd, då villebrådet inte längre räcker till. Men de har anpassat sig till sitt nya liv, och är skickliga överlevare som vet hur man undgår upptäckt.

Elgarin:

Elgarin inleder en period av återuppbyggnad efter de Talantiska krigen, och genomför ett omfattande socialt, ekonomiskt och militärt reformarbete. Ar-Heru Môrfaron visar sig på detta sätt vara en kapabel härskare. Han flyttar också det administrativa sätet till sin klan Ay Nihallas fäste, som blir den nya huvudstaden. En ny flotta byggs och sjösätts, och genom att låta lumnahiner mönstra på som sjömän uppnår man betydligt större sjöstridskapacitet än förr. Incidenter med pirater uteblir dock. Efter en längre tids välgång på det slutna Talanta uppstår ett behov av expansion. Exploratörer sänds till den tidigare skövlade dvärgön “Argos”, till de nordvästra stränderna på det övergivna Morea, samt till fastlandet, för att förhandla med Sigram om landområden, som de ju tycks ha i överflöd.

Grå Stränderna/Havsalver:

En del av dem bedriver handel i Javala. En del bedriver “handel” på havet. En del koloniserar sydvästra Moreakusten och trakterna kring den övergivna ljusalvstaden Londhara. (För vinets skull.)

Calaquendi:

Ljusalverna lämnar denna del av världen och finner sig ett nytt hem någonstans långt österut. Hur detta hem ser ut, och vad de gör där under de tvåhundra år som förflyter, vet endast de själva. År 807 dyker några av deras skepp upp på horisonten i öster igen, och de landstiger i Elaria för att föra samtal med de som där nu styr.

Cuvi:

Cuvi gör inte mycket väsen av sig. Åtminstone inte rent politiskt sett. I alla andra avseenden för de väldigt mycket väsen. Några Cuviska entreprenörer öppnar också ett värdshus på fastlandet, i södra delen av det som en gång var Xal, närmare bestämt intill den så kallade Höftlöftesviken.

Svartfolken:

Sigrams invasion av fastlandet gick mycket hårt även åt orcherna. Under de kommande åren trängs de som finns kvar undan från sina hem, och så småningom måste de börja konkurrera om plats med människorna. Mot slutet av perioden drabbas de av nya anfall, denna gång från fiender av okänd identitet. År +807 tycks nästan inga orchstammar länge synas till på fastlandet.

Ilythiiri:

Även detta folk är alltför hemlighetsfullt för att särskilt mycket uppgifter om deras förehavanden under denna tid ska läcka ut. Rykten går dock om att de påbörjar byggandet av en neutral handelsutpost någonstans i Elarias berg.

Dvärgar:

Sedan slaget på Argos år +605 syns ännu inga skägg till. Elgarin tar över deras ö. Åtminstone över markytan.

Taurahin:

Ingen hör någonsin av en Taurahin.

Sandhavets alver:

Detta mest avlägsna folk bedriver handel i mindre skala med Sigram. Diplomatiska kontakter upprätthålls.

Sådant är läget när kampanjen startar om. Och året är…

+807 (År 2007 off. Lajven “Kaghus”, “Sigrambanketten”, “Ätternas Rike”, “Vinterfest på Halta Paddan”)