Trollpack - Bodens förening för levande rollspel

Sigrams Adel (brev)
 

” det finns få saker jag förunnar andra, människor förunnar jag en smärtsam död”
 

Jag skriver till dig nu min bror, för det var allt för länge sedan vi senast sågs. Jag har fött
barn och är ej soldat längre i dessa dagar. Kan du föreställa dig bror, att jag din syster blivit mor för ett barn och lever i en lycklig familj. Trodde en gång i tiden aldrig själv det skulle hända, hända mig att jag återigen skulle kunna känna annan lycka än att svinga mitt svärd, känna andra känslor än hat igen. Jag döpte min son efter dig. Edir av Sigram och han är verkligen lik fadern sin. Tiden är snart kommen för honom att skickas till grundträningsakademin, det kommer bli den norra för honom, och vi känner oss verkligen stolta över att få se vår pojk en gång återvända som en äkta Sigram. Vi älskar honom otroligt mycke och hoppas han har styrka inom sig att bli något utöver det vanliga, men det är ju bara upp till honom.
 

Mannen i mitt liv, som jag nu är gift med, är en mycket god och stark make och dessutom en förståndig fader. Han är minister på skatteministeriet och således tillhör han Sigrams adel så du behöver inte oroa dig bror att jag gått på bottennapp, för även om det är sällsynt så finns det även svin inom vårt stolta samhälle.
 

Jag saknar dock livet som soldat en aning. Och även om jag i framtiden när min son väl är på akademin kommer ha mer tid att åtnjuta simpla nöjen såsom vi aldrig fick göra ute i fält så saknar jag gemenskapen. För inget enar en Sigram mer än hatet mot människorna som förpestar denna värld, du vet precis vad jag talar om eller hur min bror.
 

Berätta bror hur är det att leva som soldat i dessa dagar?
Hur är det att ha Moram Numenor av Sigram som krigsherre?
 

Teater har blivit ett starkt intresse och det nöje jag vill komma ägna mig åt mest.
Igår samlades sigrams adel, och det hölls teater i Kyparos. Det var sång och dryck och jag trodde
aldrig att adeln kunde roa sig så, det var ju dock betydligt flottare än vad vi som soldater fick eller alls
kunde föreställa oss. Vi hade våran privata sektion på teatern som avskiljde oss från den allmänna folkmassan, för vi står över dem som adel och bör inte beblanda oss med dem heller, det vet du eller hur bror.
 

Det talas mycket om Shagrath, vår nyligen dräpta Ilutari. Men dock talas det tyst om henne, ja det nästan viskas om henne. Vår far kände henne, han talade alltid om henne med stolt stämma och högt buret huvud. Jag fick själv aldrig nöjet eller turen att träffa henne. Men jag krigade likväl för henne, lika stolt som vår far precis som varje Sigram gjorde då hon härskade. Moram Numenor, din krigsherre talas det om likväl fast mer som en dräpare än som en blivande härskare, för det är det vi tror, jag och min man, att det är tronen han ser efter. Min make får höra ett och annat på skatteministeriet, för skvaller och spekuleringar sprider sig fort inom adeln då de tar order direkt från toppen. Men vill han nu åt tronen så måste han kunna ta den och rättmätigt bevisa för oss alla att han är värdig att vara härskare likväl som han bevisat att han var värdig att bli Krigsherre när han återvände, så fungerar det i vårat samhälle.
 

Minns du min bror, att ute i fält, kunde vi sitta vid den värmande elden och allt eftersom hittade
vi på saker som hänt, bara för att få skvallra. Det var ofarligt då, för då var allt påhittat och ingen kunde ta skada men idag får se upp lite med vad man berättar. I förra veckan fick min man höra att en Elgarin, med pil och båge skjutit en hel familj av Sigram och i dessa redan härjade krigstider behövs inte mycket för att ytterligare en krigseld skall bryta ut. Även om Elgarinerna nu är smutsiga och orena Mörkeralver så kan det finnas en viss chans att få dem att inse att våran väg är den rätta, få dem att ansluta sig till oss. För hur det än är så är dom ändå Mörkeralver, men skulle det gå tillräckligt långt kan vi ändå måsta komma att krossa även dom. Det hela är ett rykte, ingen vet om det är sanning, men i fält bror hade vi fått sanningen på ett sätt eller ett annat, vill bara att du är lite försiktig med vad du säger inte för att du skulle straffas för det utan bara för att rykten som går för långt kan få stora konsekvenser för hela vår ätt just nu. Mer kan jag tyvärr inte förtälja dig då jag nu tillhör adeln käre bror och det som sker innanför Styrets murar ska stanna där enligt lag. Det ses inte heller som lämpligt att jag ens skriver till dig så detta kan vara mitt sista brev till dig på väldigt länge. Vi lever i skiljda världar av samma liv nu käre bror och det kommer nog inte dröja länge innan jag anpassat mig till ett adligt liv.   
 

Idag var vi bjudna på en 6 rätters middag hos släktingar till min make, det hade du väl aldrig kunnat ana bror att det fanns middagar med 6 olika sorters rätter? Denna släkting är lågadel så de har lite mer pengar men det känndes ändå lite underligt att vistas bland lågadel. De måste buga sig för oss och visa tillbörlig respekt och även om de är släkt så är det på detta vis som vårt samhälle fungerar, antar bara att jag som sagt inte vant mig vid det ännu då jag aldrig trodde någon skulle behöva buga för mig. Men till skillnad från folket så får de precis som ni soldater se oss i ögonen så det var åtminstone lite lättande. Jag minns själv i fält då vi låg i våra kyliga paviljonger och vilade så kom det någon av adeln som skulle slå läger, vi vart uppsparkade för att bygga upp dennes paviljong, vi buga oss för denne och visade stor respekt med glädje då vi bara var soldater. Men vi fick se dem i ögonen, detta därför att en soldats blick kan säga så mycket mer än ord till en adlig då en adlig sällan förstår vad en soldat försöker uttrycka i ord.     
 

Det är mycket som är nytt och omställande, främst resesättet. Du har säkert sett hur adeln reser omkring i sina fina vagnar både i Kyparos och på övriga Kyparissia. Dessa vagnar har draperier som täcker för så att folket inte kan se in i vagnarna men så att vi kan se ut. Minns då jag själv tittade på dem en gång i tiden. Det är lite jobbigt att åka omkring i dom med en mindre eskort och att var man än stiger av så bugar sig alla för en men så ska det vara. Vi står trots allt över dem då det är vi som ser till att samhället fungerar och hålls ihop efter anvisningarna från högadeln. Det förvånar mig hur mycket man lär sig inom adeln, saker och ting som man aldrig tidigare tänkt på eller vetat men det är inte för dina öron förstår du såklart. De är kunniga inom sin sak ska du verkligen veta.
 

Det kommer att talas länge om vem som passar bäst på tronen men jag tror vad som borde talas mera om är när någon kommer att ta tronen. Det tog många hundra år som sagt innan Shagrath steg upp och tog utropade sig till Ilutari. Kan det dröja minst lika länge eller kommer det att gå betydligt fortare nu? Det känns som att vi är inne i en tid med starka individer i rörelse.
 

På tal om ingenting så färdades jag och min make tillsammans med ett litet följe till en stad som just restaureras där vi skulle inställa en skattemästare. Där möttes våra ögon av nya byggtekniker vi aldrig sett tidigare, en del hade rinnande vatten i deras boningar. Jag trodde aldrig att sådant skulle intressera mig men byggnadsministeriet har verkligen legat i och gjort framsteg, helt värdigt oss Sigram.
 

För närvarande är det många omställningar att leva som ingift kvinna i adeln. Men just nu så är det våran son som är absolut viktigast för mig och det enda jag också bryr mig om. Problemet kommer senare då han ansluter till grundträningsakademin, vad ska jag ta mig för då är frågan. För då återvänder jag till min arbetarroll i samhället. Har hört att ofta så de som blir ingifta i adeln får hjälpa sin make eller hustru i dess ämbete på något sätt så det är väl det som väntar mig. Arbete, stolt, ärande och krävande arbete, ser på sätt och vis fram emot det men just nu är det sonen som gäller som sagt resten är en bra bit in i framtiden.
 

Kanske kommer vi en dag att ses broder, men då blir det precis som de vi är som adel och soldat om inte något dramatiskt händer. Det förstår du hur bra som helst, men jag kommer alltid att minnas att det ändå bara är du och jag kvar i livet av våran familj. Men vet att jag lovar att tillsammans med min make och ett starkt leende på läpparna, för lycklig är jag, sköta mitt ämbete på bästa möjliga sätt och leva som det anstår mig nu. För vi är Sigram och vi utför alltid våran åtagna uppgift med stolthet och precision, vad den än må vara och innebära, för vi har själva valt den väg vi ville gå.
 

Mina sista ord till dig käre bror, som både din syster och som en kvinna av adeln numera är att du ska kämpa och kriga med all din kraft för Sigrams storhet och ära. Rena världen från allt som smutsar ner den…
 

…men snälla återvänd hit levande så jag någon dag kan få skåda dig igen.