Religion - Ekonomi - Inrikes/Utrikes relationer
Feodalsamhälle
Ända sedan Elgarin först satte sin fot på den gröna ön har de varit den styrande kraften i det Talantiska samhället. Varje Heru har sitt eget fäste där de styr över den mark som den första ar-Herun förlänat deras klaner generationer sedan. I byarna som omger fästena lever både ättlingar av ursprungstalanterna och vanliga människor. Byar med endast moriquendi existerar också, vanligtvis är samtliga bybor medlemmar av samma Gille. Byarna betalar en kvartalsskatt som ofta lämnas in till Heruns lager som är placerade runt omkring i landet. Detta för att sprida riskerna för brand och stöld, samt för att det snabbt skall kunna användas i tider av nöd.
Den politiska delningen
Sedan länge har Heruerna yrkat på en ökad inblandning i den övriga världen och ser med oro på Sigrams ohejdade härjningar. Länge har ar-Heru Daryon sagt att de ska lugna sina sinnen och inte tänka på krig, att det skulle hindra Den Eviga Fredens fullbordande. Tills för alldeles nyligen har det räckt och Heruerna har hållit sig lugna, men när klan Ay Nihallah tog saken i egna händer och skickade iväg en betydande här mot människorna på fastlandet rann det över. Riket har delats i två parter, de Blå, traditionalister och trogna ar-Heruns ordning, och de Lila som vill se en stark, aggressiv, nation. Heta debatter i Ar-heruns samlingssalar har vi ett antal tillfällen lett till blodspillan. Bokhållarna har fullt upp med att lösa rättstvister Heruer emellan och läget hotar eskalera till inbördeskrig om inget görs inom en snar framtid.
Detta har på det stora hela isolerats till adelhusen och klanerna, men vissa Gillen har börjat visa inre splittringar, däribland Tortyrmästarna, Smederna och Murarna. Maktpolitiska och ekonomiska syften tros i Gillenas fall ligga närmre än några nationalistiska värderingar.
Såvida man inte är medlem i ett gille är familjen viktigast. En typisk adelsfamilj består av fadern, modern, deras barn, far- och morföräldrar och eventuella kusiner som är på besök för att öka kontakten klanens familjer emellan. Familjen är en någorlunda trygg social grupp, även om mord bland syskon händer ibland. Föräldrarna är angelägna att deras barn växer upp och ökar familjens makt, men eventuella dödsfall är accepterade. På så sätt sållas de svaga bort och blir ingen belastning för klanen. Klanen är den sammanlagda familjen inräknat kusiner, sysslingar, bryllingar och ingifta.
Födelse - 14 år: Barn
Under denna period förväntas inte mycket av ett Elgarinskt barn. Man ska få sin grundläggande uppfostran hos sin familj, lära sig hjälpa till hemma och respektera sina äldre syskon. Viss förberedelse för sitt yrke eller levnadsbana.
14 - 50 år: Barn under lära
- Adel: Ett barn ska kunna ta vara på sig självt och lära sig hur man styr sina vasaller. Grundläggande utbildning hos höga gillesmedlemmar på hemorten för att få förståelse för helheten Talanta.
- Gille: Man blir lärling vid 14 och börjar den långa resan mot mästargrad inom sitt Gille. Beroende på Gille, varierar graden av hårdhet inom utbildningen. Många barn som visar handikapp eller lyten som inte kan vara samhället till nytta sållas ut och tas om hand i sina hembyar. Förutsatt att de inte dödas, men det beror på vilken förläning man bor i. Som lärling lär man sig vett och etikett, grunderna i gillets yrke, historia och jakt. En lärling som vill bli upphöjd till gesäll måste ta ett gesällprov som artar sig olika beroende på vilket gille man tillhör.
50 - 150 år: Ungdom
- Adel: Efter att ha utbildats hos Gillena, flyttas lärandet till hemmet igen. En hård indoktrinering av sin klans ideal och syn på religion följer under hela ungdomstiden. Man tillåts dock att studera vidare hos något Gille ifall den adliga utbildningen inte blir lidande. En ungdom i en adelsfamilj får bära ett vapen, men inte svärd. Man är inte vuxen om man inte kan styra sina vasaller.
- Gille: Vi detta laget har man vanligtvis avancerat till gesäll. Man ska ha klarat av ett gesällprov och har visat sig vara en duglig medlem i gillet. En smedsgesäll kan skapa ett vackert svärd och soldatgesällen kan leda mindre grupper av lärlingar i strid. De flesta gillesmedlemmarna är gesäller. Man måste göra ett nytt gesällprov för varje grad man vill upphöjas. En ungdom får inte bära vapen, så länge man inte är Magor.
150 - 300 år: Ung vuxen
- Adel: Vid 150 års ålder blir man äntligen myndig och kan ta sina egna beslut om vilken man vill gifta sig med och hur man vill spendera sin tid utan en äldre familjemedlems närvaro. Nu ska utbildningen i praktiken vara klar. En ung vuxen till en Heru ska kunna styra i sin faders eller moders ställe när storvasallen inte är hemma. En ung vuxen får hantera alla vapen, men låter bli spjut, som anses vara den fattiges vapen.
- Gille: Beroende på talang, ligger man mellan första och tredje grad som gesäll. En gesäll som har potential kan tas som lärjunge hos en mästare och kan efter ett antal decennier/århundraden och ett mästarprov upphöjas till mästare. Detta är alla gesällers mål. I extrema undantagsfall har man en sagolik talang inom yrket och har avancerat till mästare av första grad innan sin 300de födelsedag. En ung vuxen får nu hantera gillesspecifika vapen, dvs. vapen som ett Gille förväntas bära dagligen.
300 - 700 år: Medelålder
- Adel: Som vuxen förväntas man visa all den heder, kompetens och hänsynslöshet som krävs av en Elgarinsk Arquen. Nu är det i sanning bara man själv som tar ansvar för sina handlingar. Man ska kunna visa sina kunskaper inom styrning av sin förläning eller ägor, vara kulturell, hantera vapen på ett kompetent sätt, ära sina förfäder och hålla sig på god fot med Gillena.
- Gille: Fullt utbildad inom sitt Gille och förhoppningsvis med en mästartitel, ska man kunna praktisera sitt yrke och även utbilda lärlingar och gesäller. En mästare av andra grad tar sig ofta en eller fler lärjungar från begåvade gesällers led och börjar utbilda nästa generation av vuxna Elgarin.
700 - 1400 år: Gammal
- Adel: Man har genom hela sitt liv tjänat Elgarin som en Arquen utan att ha blivit mördad eller dödats i hedersam strid. Det kan innebära endast tre saker; Feghet, skicklighet inom politik eller en stark familj som skyddar en från mer begåvade Arquen från andra klaner eller familjer. Vis och erfaren som få, är man en respekterad medlem av sin familj och klan. Ofta låter man gamla Elgarin ta hand om de yngres utbildning. Det är först vid ca 700 års ålder som man kan med heder lämna styret till yngre utan att anses svag. Vissa ger sig av till närmsta kloster, andra vandrar Talanta runt och några blir en form av hedersmedlem i något Gille, där man kan fortbilda sig utan att låta sig påverkas av politik.
- Gille: Vid 700 års ålder är de flesta mästare inom Gillet av andra eller tredje grad. Man lever ett förtjänstfullt liv och har en hög plats inom sitt Gille. En mästare för sig med värdigheten dennes levnadserfarenhet medgiver och den respekt ens status kräver. Vid andra mästargrad inom de flesta Gillen finns speciella sammanslutningar där man kan gå med efter ett inofficiellt test av kunskap. Ett exempel är Mästarsmederna hos Tano eller det Svarta Rytteriet hos Magor.
1400 - Till döden: Förfader
- Adel: Ingen adelsman har uppnått den hedervärda titeln Förfader, då en massdöd av äldre Elgarin skedde för ungefär 500 år sedan.
- Gille: Av samma skäl som ovan finns det bara en gillesmedlem som är äldre än 1400 år, och han säger intet om skälet till detta. Det finns med andra ord bara en levande Förfader på Talanta.
Åldringsprocessen hos Elgarin
Åldrandet är att en Elgarin växer enligt Firyatakt tills man når en ålder på mellan 20 och 30. Därefter avstannar åldrandet, ända tills mörkeralven dör av hög ålder. Då åldras kroppen snabbt och mot slutet ser personen urgammal ut.
Militären leds av ar-Herun och hans närmsta härförare (ofta barn eller kusiner till ar-Herun). Heruerna har sina livvakter som lånats ut av Livväktargillet (kontrakt som spänner över århundraden). Vanliga soldater tillhör Soldatgillet (som tar en del av skatten i ett landskap och erbjuder en motsvarande mängd rustade soldater till den lokale Herun) och är mer eller mindre fast anställda och är näst efter gillesmästaren sin Heru dödligt lojala. Hittills har inte en enda medlem av Soldatgillet deserterat eller svikit sin ed till sin Heru. Några få Heruer håller privata trupper i form av underställda adelsmän och män från den egna familjen. Dessa irreguljära soldater håller sällan samma klass som Soldatgillets magor.
Elgarin är Gudinnetrogna och har ett prästerskap som tar ut tionde av den inbetalda skatten. Klostren är därför mycket rika och har stort inflytande. Munkarna innehar egna soldater som inte tillhör något gille, utan svarar direkt till prästerna och i förlängningen Elgarins ar-Heru. Klostren är autonoma, men är ändå bundna till härskarfamiljen. Munkarna har även en representant i Gillenas Råd. Hierark Sarganón är klostrens högste andlige ledare.
Varje Elgarin förväntas vörda sin Gudinna i allt han gör, även om det de facto följs beroende på person. Klostermunkarnas uppgift är att genom sina böner och rättrådiga levnad vägvisa folket genom sina liv. De Fyra Vägarna är fyra områden en Elgarinsk munk kan specialisera sig på.
- Vägvisarna, vandrande munkar som genom sitt exempel visar folket hur man ska leva sunt, både kroppsligt och själsligt.
- Tänkarna, munkar som av olika skäl valt en närmast eremittillvaro för att fundera på vad Gudinnans verkliga vilja är med världen.
- Gudinnans Spjut, munkar som ser världen som den farliga och opålitliga plats den är. De bär den fattiges vapen och försvarar både sina kyrkliga bröder, sitt folk och sig själva mot vadhelst kan hota dem.
- Ordets Väktare, trots det något dramatiska namnet är dessa munkar fredliga. Namnet kommer sig av att de är de bofasta munkarna som sköter Talantas tempel och dess heliga skrifter.
Hierark Sarganón, Elgarins kyrkas högste andlige ledare, har med okaraktäristisk tystnad sett på hur nationen delats i två under den senare tidens politiska gräl. Trots de uppenbara besvären Gudinnetron stött på genom Drakgudens manifestation, har han tagit det hela med ro. Prästerskapet står enat under honom och i templens salar höjer inga munkar böner om Gudinnans hjälp mot Drakens växande makt. Det verkar som Sarganón gett order om bibehållandet av lugn och ordning inför den annalkande konflikten bland Elarias mörkeralver.
Alla utom kyrkan betalar skatt till den lokale Herun, även lägre ställda adelsfamiljer. Skattesatsen är mellan 40 och 55 procent av det man odlar, alternativt tjänar. Beroende på vilken Heru man har, varierar skatten därefter, även om det finns en bestämd gräns för hur mycket Herun kan ta. Den inbetalda skatten är uppdelad enligt ett strängt kontrollerat system. 1/10 tar kyrkan, 2/10 tar Soldatgillet till soldaternas sold, 2/10 får ar-Herun och de sista 5/10 tar den lokale Herun själv.
Detta är ett system som fungerat i århundraden, men det hindrar inte gemene talant att klaga på de höga skatterna…
Talanta är mineralfattigt, och med det har järnets pris skjutit i höjden. Kilopriset på järn är samma som för guld och endast de rika och de med stort inflytande har råd med rustningar i metall. Ringbrynjor är arvegods och plåtrustningar lagas tills de inte kan användas längre. Därefter smälts järnet ned och återanvänds till verktyg och hushållsgods. Det finns porslinslera på södra Talanta.
Relationer med andra moriquendi
Elgarin har ställt sig i huvudsak utanför Sigrams krig på kontinenten, men deltog i krossandet av dvärgarna på Argos Rock. Detta för att hämnas gamla oförrätter och den brutna eden. Men även för att ge sina soldater övning i skarp strid mot en riktig fiende. Resultatet var över förväntan och segerruset var så stort att klanen Ay Nihallah tog sig friheten att skicka en expedition mot människorna på kontinenten. Efter att ha plundrat och skövlat av hjärtats lust i nordväst har nu Ay Nihallah återvänt till sina fästen på norra Talanta med historier och rikedomar. Andra Elgarin lyssnade och Heru Daryon plågas nästan dagligen av unga Elgarinädlingar som vill följa Ay Nihallahs exempel. Han har dock beordrat att ingen Elgarin lämnar ön utan hans tillstånd och enligt rykten är han på väg mot klanherun Môrfarons fäste för att ställa honom till svars för sitt egenmäktiga beteende.
Utbrytarna Grå Stränderna väcker fortfarande heta känslor hos gamla Elgarin som minns när de lämnade klanen. Vissa gillen dog ut i och med utbrytarnas avfärd, som Havsfararna och Stormjägarna. Detta anses som en förlust hos de gamla och inflytelserika. Unga Elgarin är dock mer förlåtande och ser Grå Stränderna som den separata ätt de blivit. Låt dem hålla sig på sina skepp och södra Talantas kuster.
Elgarin ser sig själva som de ursprungliga moriquendi och den självklara härskarätten. Eldas och Egidions blod rinner renast i deras blod och det är de oerhört stolta över. Halvblod som beblandat sig med Talantiska människor accepteras, men de kan aldrig nå de högre graderna inom adel, gillen och prästerskap.
Relationer/synsätt gentemot människor
Elgarin har en annorlunda relation med människor jämfört med Sigram. För Sigram är människor endast slavar, som orcher med bordsskick.
Såsom en Elgarin ser det, så finns det två sorters människor; Talanter och övriga. Människorna på Talanta ses som trogna vasaller, medan fastlandets ”dumöron” endast existerar för moriquendis nöjes skull. En talant är fortfarande en hund, men en rashund vill säga. Uppblandningen av blod och nära kontakt mellan folken ger en ökad tolerans, även om människorna är avundsjuka på sina herrars långa liv och rikedomar.
Relationer/synsätt gentemot orcher och svartfolk
En orch är ett effektivt levande vapen som kan slängas in i strid utan vidare tanke. Vättar används som arbetskraft i gruvorna på Talanta och ses endast som billig arbetskraft. Några halvorcher/halvmalver har förekommit, men är ytterst sällsynta. De mer civiliserade används som kombinerade betjänter och livvakter av Heruer som antingen vill spara pengar eller inte har råd med beskydd av Livväktarna.
Namn på de andra ätterna och folken i Elaria
- Grå Stränderna – Mista Falas (Grå Stränder)
- Havsalver – Oar (Havsbarn)
- Alver – Quendi (Alver)
- Sigram – Urulóci (Elddrakarna, med hänvisning åt deras tro på Draken)
- Drow – Ilythiiri (Drow, lånat från drowernas språk)
- Talanter – Lumnahini (De besvärliga barnen)
- Människor – Firyar (Människor)
- Dvärgar – Naucor (Dvärgar)
- Orcher – Urqui (Orcher)
- Vättar – Pitya-urqui (Småorcher)
- Troll – Úra-urqui (Onödigt stora orcher)